Messed up in my head.
Mycket som kretsar i mina tankar just nu...
Ekonomi, framtid, nutid, dåtid, saker som kanske kommer hända, värsta senario i vissa sammanhang, trygghet.
Jag lämnar ju då Kalix för ett tag i mitten av Augusti. Det ska bli skoj och jag längtar, samtidigt som jag får ont i magen och oroar mig över en hel hop med saker.
Lämnar familjen, vännerna (de få som är kvar i kalix), ekonomin, tryggheten och en del planer för mitt liv.
Jag ska alltså lämna det för kärleken så att säga. "Bosätta" mig på ett främmande ställe, bandyställe tack och lov, det är dock som kalix i befolkningsmängd typ. Vet inte alls vad jag ska göra, hur jag ska ha råd till mat och stufs. Kommer jag ens få några vänner? Vad händer om jag inte får det? Var ska jag träna? Hur ska jag nu kunna ta körkortet? Hur ska jag få ihop pengar en till gång? Får jag något jobb? Ska jag plugga på komvux, distans eller där nere? Vad ska jag gå till för frisör? Ska han behöva föda mig i början eftersom jag för tredje gången inte har ett jobb? Hur dåligt samvete skulle jag då ha? Hur mycket skulle jag sakna min familj och framförallt mamma? Hur ska jag kunna ta avsked från dom på tågstation? Vad ska cilla göra utan mig? Tänk om hon inte kommer och hälsar på mig? Tänk, tänk, tänk, tänk.. - det är det som far runt i mitt huvud 24/7.
Mest nedstämd är jag över alla vänner. Alla flyttar runt i Sverige och lämnar Kalix, vilket jag förstår. Men jag har inte förberett mig själv på det. Är tre helger till den första flyttar, sen rullar det på.. Man har alltid träffat varandra på skolan eller i andra sammanhang. Vi har så roliga minnen tillsammans, och snart, blir det bara ett minne. Vi går vidare med våra liv, stadgar oss, skaffar familj och vips sitter man där och tänker på när man gick i skola när man var ung. "Undra vad den personen för just nu?" - Hemska tanke.!
Jag gråter varje dag på grund av det här. Mamma vågar inte släppa mig med blicken för hon bara måste trösta mig.
Jag vill verkligen hinna umgås med er alla, och visa vad ni betyder för mig. Men det finns ingen tid för det. Vart har tiden försvunnit? En del av gänget har planerat en roadtrip i helgen, och jag är så ledsen för att jag inte kan komma med. Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Jag älskar er verkligen, vi är ett riktigt bra gäng! Vi har roligt tillsammans och man värdesätter det verkligen när man tänker på det. För man har som bara tagit det för vana, inte tänkt på hur speciellt det är.
Jag känner mig fruktansvärt stressad på grund av allt som händer i mitt liv just nu. Och det är inte bra! Känner ingen lust att träna eller så.. Sitter bara och tänker och plågar mig själv.
/ Emma
Ekonomi, framtid, nutid, dåtid, saker som kanske kommer hända, värsta senario i vissa sammanhang, trygghet.
Jag lämnar ju då Kalix för ett tag i mitten av Augusti. Det ska bli skoj och jag längtar, samtidigt som jag får ont i magen och oroar mig över en hel hop med saker.
Lämnar familjen, vännerna (de få som är kvar i kalix), ekonomin, tryggheten och en del planer för mitt liv.
Jag ska alltså lämna det för kärleken så att säga. "Bosätta" mig på ett främmande ställe, bandyställe tack och lov, det är dock som kalix i befolkningsmängd typ. Vet inte alls vad jag ska göra, hur jag ska ha råd till mat och stufs. Kommer jag ens få några vänner? Vad händer om jag inte får det? Var ska jag träna? Hur ska jag nu kunna ta körkortet? Hur ska jag få ihop pengar en till gång? Får jag något jobb? Ska jag plugga på komvux, distans eller där nere? Vad ska jag gå till för frisör? Ska han behöva föda mig i början eftersom jag för tredje gången inte har ett jobb? Hur dåligt samvete skulle jag då ha? Hur mycket skulle jag sakna min familj och framförallt mamma? Hur ska jag kunna ta avsked från dom på tågstation? Vad ska cilla göra utan mig? Tänk om hon inte kommer och hälsar på mig? Tänk, tänk, tänk, tänk.. - det är det som far runt i mitt huvud 24/7.
Mest nedstämd är jag över alla vänner. Alla flyttar runt i Sverige och lämnar Kalix, vilket jag förstår. Men jag har inte förberett mig själv på det. Är tre helger till den första flyttar, sen rullar det på.. Man har alltid träffat varandra på skolan eller i andra sammanhang. Vi har så roliga minnen tillsammans, och snart, blir det bara ett minne. Vi går vidare med våra liv, stadgar oss, skaffar familj och vips sitter man där och tänker på när man gick i skola när man var ung. "Undra vad den personen för just nu?" - Hemska tanke.!
Jag gråter varje dag på grund av det här. Mamma vågar inte släppa mig med blicken för hon bara måste trösta mig.
Jag vill verkligen hinna umgås med er alla, och visa vad ni betyder för mig. Men det finns ingen tid för det. Vart har tiden försvunnit? En del av gänget har planerat en roadtrip i helgen, och jag är så ledsen för att jag inte kan komma med. Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Jag älskar er verkligen, vi är ett riktigt bra gäng! Vi har roligt tillsammans och man värdesätter det verkligen när man tänker på det. För man har som bara tagit det för vana, inte tänkt på hur speciellt det är.
Jag känner mig fruktansvärt stressad på grund av allt som händer i mitt liv just nu. Och det är inte bra! Känner ingen lust att träna eller så.. Sitter bara och tänker och plågar mig själv.
/ Emma
Kommentarer
Postat av: Bryggis
Jag känner nästan likadant. Dock har jag goda nyheter om helgen, slå en pling till mig eller Anton för mer info.. Ha de bra!
Postat av: Hannah
Ta det lugnt nu Emma, du är ju kär för tusan! Brukar lösa världsproblem bara det :) Du får ju åtminstonde vara med den du älskar! Kom och träna fotboll ikväll, har inte sett dig där på ett tag.
Trackback
