emce

Jag saknar Cecilia så oerhört mycket. Det är ett stort dilemma för jag vet inte hur jag ska klara mig utan henne. Hur klarar man sig utan någon som hat betytt det mesta för en i så många år. En som man umgåtts med varje dag, om inte varje dag så åtminstone pratat med varje dag. En person som alltid ställer upp för en. Jag känner henne så bra. Det finns ingen människa i hela världen som jag känner så bra som Cecilia. Jag är nog också en av dom få som klarar av den här varelsen, vet hur man ska bete sig i alla situationer.
Jag letar och letar anledningar till varför hon ska flytta hit och inte bege sig till andra ställen i Sverige.
Vi har ett extra rum. Vi har en karl som försörjer oss. Vi har en hund. Vi har en bil. Vi har ETT körkort;). Vi har storstäder alldeles runt hörnet. Vi har roligt. Och sist men inte minst, VI HAR VARANDRA!

Sen har jag funderat kring en sak. Det kanske är så att man inte får vara FÖR lycklig. Jag menar, jag har det bästa förhållandet, den bästa pojkvännen som jag någonsin kunnat önska mig. Helt seriöst. Jag har inte vetat vad kärlek är förrän nu. MEN.
Cecilia är 75 mil bort. That's way to far. Hon ska vara i samma stad. Ett stenkast ifrån.
Även om man har ett underbart förhållande så är det faktiskt ens vänner som gör att man blir fulländad. Så är det för mig iaf. Jag är långt ifrån fulländad. Och det tär på mig.
Men jag kommer inte heller på en lösning. Förutom att Cilla ska flytta till Gävle så kan vi båda plugga där och ha svinskoj i 3-4 år. Sen vänder vi hemåt, eller stannar kvar här och ser när våra barn växer upp.
För en sak är säker. Cecilia kommer bli gudmor åt mina barn och jag vill inte att gudmor ska bo på andra sidan Sverige. Inte ens 15 mil bort.



Vad ska man ta sig till?
 Eller är det tänkt att man inte ska få vara FÖR lycklig. Utan alltid ha något som man mår dåligt av. Grejen är den att jag kanske förstör mitt underbara förhållande eftersom hon inte är här.


Nu på lördag är det hemvändar. Och då ska jag vara FÖR lycklig över jul.

Nästa ögonblick är när hon varit i australien och thailand och kommer hit i april. Vilket är 4 månader bort. Så länge som jag varit här i Söderhamn. Jag ska fan skaffa jobb åt henne så hon måste vara kvar.
But what to do?

Cecilia. Lös det här. Jag lägger det på dina axlar.
Du är en ängel som ringer och saknar mig. Grejen är den att vi saknar varandra samtidigt för jag har tillbringat den senaste tiden i att ligga och lipa och tycka synd om mig själv för att jag saknar en betydelsefull människa.

Bli singel och kom hit! Jag hjälper dig känna dig hemmastadd och jag tror det finns pojkar här?

End of story. Nu ska jag plocka undan alla mina kläder från badrummet innan min karl blir fucking nuts.!




Vi - så nära men ändå så långt borta.

Jag har aldrig delat så många tårar, tunga dagar med den här tjejen. Men jag har heller aldrig haft så roligt i mitt liv som jag har haft i hennes sällskap. Vi har delat liv med varandra. Vi har varit allt för varandra förutom sexbiten. Precis som två par som älskar varandra.
Hon är en guldklimp! Hon är ovärderlig. Hon har varit med längst.

<3 / Emma

Är en väldigt jobbig sjukdom!

/Em